~: G Y C K L A R G R V P P E N :~

~ En nymedeltida livsstilsblogg för alla de fyra stånden ~ Oberoende feodal ~
~ gycklargruppen@gmail.com ~

Monday, October 31, 2005

Ta mig på vevliran!



Prisa Gvd! Här kommer licensåterbäringen! Sent i kväll på fjärrsynen kommer stor musik att förevisas i programmet This Is Our Mvsic! Andres Lokko åker till Englands vackra hedar och träffar det hårdsvängande musikgillet Circvlvs! Inte missa!

Post Scriptum: En liten video med musikanterna kan ses här

Friday, October 28, 2005

Fettchock på klostret!

Våra älskade munkar håller på gå ner sig i fettfällan!
Nog för att vi alla unnar abbotten & and his boyz ett gott mål mat då och då, men när istret inte längre ryms i kåporna börjar det bli farligt. Läs den oroande rapporten!

Expvessen Fvevdag - volumus II

Heureka! Vi har det! Det senaste bildbevisen på att den burgundiska medeltida stilen fortfarande regerar!



Men sin skönt överklassiga festliga stil slår den det ofräscha gotiska modet med minst ett par åsnelängder. Vi på Gycklarbloggen uppskattar särskilt att det burgundiska modet omfamnar fjädrarna - en tyvärr hittills mycket bortglömd modeaccessoar, som kanske farit illa av den smått barbariska hobbyn att rulla sina fiender i tjära och fjädrar. Inte för att vi vill moralisera över det - Gycklargruppen uppskattar en hederlig tjärrullning lika mycket som någon annan – så är det ändå mycket glädjande att man nu kan bära fjädrar utan att nödvändigtvis betraktas som byfåne eller potentiell stråtrövare.

Vi såvg…



…Hildegard av Bingen helt rusig av dinkelmjöl.

Thursday, October 27, 2005

Dokvment:Hvmor

Wednesday, October 26, 2005

Otukten frodas på Inter Netum

Det är förändringarnas tid vi lever i.

Kätterska teser spikas upp på dörrar, den gregorianska harmoniken skändas av osnutna musikanter i lädersärkar och alla tycks ha glömt bort hur man använder kyskhetsbälte (tips: det är inte ett fashion statement, det är ett preventivmedel. Ett fullkomligt sådant).

Inter Netum, den machinae som sägs underlätta ögonblickliga kungörelser som når hela Terra Firma och därmed förändrat de skrivkunnigas vardagsliv in i grunden, har på mycket kort tid förvandlats till ett vidsträckt och bottenlöst träsk av kätteri, förkrympta kattungar i glasflaskor och allsköns otukt.

Som tur är har Vatikanens fotsoldater äntligen börjat ett korståg mot smutsen. Följ själv den ärorika kampen. Ordbanken (The Good Gvys) versus Porrbloggen (Hin Håles Hantlangare).

Vatikanen undersöker för övrigt om det ändå inte finns en tionde krets i helvetet där otuktare från Inter Netum tvingas bära glödgade kyskhetsbälten där de står bundna med kablar vid satans taggiga fallos och piskas blodiga av barmstarka, men retsamt avhållssamma demoner klädda i raffset.

Friday, October 21, 2005

Inför haelgen


Lilla lögardagen var hård.
Herreminskapare så hård den var.
Jag drack krus efter krus av det blaskiga Pripps-öl som hålla Stockholmen på fötter.
På Debasaer bjöd musikgillet Electrelane upp till en häxdans rakt ut ur helvetets nionde krets. Jag kan svära på att deras toner, som ligger långt bortom den heliga urkraften i den Gregorianska stämsången, lockade fram väsen som inte bör vistas på vår Terra Firma. Verity Susman spelade spinett, luta och mässingshorn och var ack så vacker, men det smärtar att hon och de andra ungmöerna i Electrelane har övergivit sitt klädsinne.

Jag minns med värme hur de brukade klä sig förr. Se själva på bilden vilka stiliga fruntimmer de var.

Nuförtiden ser de mer ut som trälmässigt klädda druid-wannnabes.
Skämmes, Electrelane!



Torsdag morgon.
Ökendämoner dansar på min sträva tunga men jag själv har bara bilder av galgbackar och stupstockar i huvudet.
Leder redaktionsmötet. Blogg-genomgång. Alla är nöjda. Vi har mycket bra nyheter i bloggen och flera toppnyheter. Guldstjärna till hela redaktionen.

Kvällningen kommer. Cyklar ner till Richae. Vid ett bord sitter Bockstensmannen, Blot-Sven och Hansans representant Manuel Barroso. Vid ett annat sitter Ragnvald Knaphövde som aldrig riktigt kvalade in till kungatronen. Svagt. Bredvid honom tror jag att jag skymtar Annie Wegelius barm och vid bordet intill den slaviska prinsessan Malmfrid med en okänd man. I musikbåset står Daniel Björk med en liten handske på ena handen. Märkligt, men det ska tydligen vara det senaste från skräddarna i Flandern. Äter en fantastisk nävgröt med karljohansvamp och dricker ett glas vitt. Efter maten kommer Skalle-Per upp och säger att han inte skriver för den osedliga bulletinen Runk-bloggen. Jag hoppas att han har ett alibi när Vatikanens utsända kommer för att förhöra honom.

I kväll händer det mycket. Funderar på att ta den vita springaren ner till Kille-tunet och dansa till musica eclectis och kanske svärma för någon ungmö med rund barm och strut på huvudet. Kanske blir det en liten herdestund urbanis på någon bakgata, vem vet?

Thursday, October 20, 2005

Ordning i leden


Länge har vi i gycklargruppen ansett att PM Nilssonius är en beläst ung man och en förebild för kommande generationer. Oro har dock väckts efter hans senaste uttalande om Svea rikes bankchef Heikensten. Det osar liberalism och eländesskap! Att på ett dylikt sätt ställa sig bakom fritänkande och osedligt handlande i form av arbetsvägran och hastigt lämnande av överenskommet dagsverke är oförsvarligt. Den nya tidens arbetssituation med lösa kontrakt skapar otrygghet hos 1080-talisterna och kommer att medföra en utbredd rotlöshet bland våra ynglingar.

Gyckargruppen vill därför förorda ett återinförande av livegenskapen, som både kan erbjuda fast bostad och trygga anställningsförhållanden. Vi hoppas på att ledarskap genom management by vasall kommer att slå igenom starkt inom både jordbruks- och servicesektorn som ett svar på dagens kris inom arbetslivet. Fram för ett feodalt nytänk i tider av dekadenta avhopp och illojala skrivbordsrensanden!

Tuesday, October 18, 2005

Så öfverlever du pesten



Expraessen rapporterar: Fjäderfäpästen begär inträde på Occidenten och kommer inte att hindras.
Minns hur det var när Rattus Norvegicus var bringare av Guds Straff i form av Digerdöden häromsistens!
Men nu är det alla former av Satans flygande kreatur som hotar oss.
Redan förra året varnade forskare för att fjäderfäpästen hade blivit outrotlig. Tidigare förhoppningar om att den inte så lätt spred sig med vilda fåglar krossades i våras när medicii bortom Sidenvägen upptäckte en stor epidemi i sjön Qinghai långt bortom Kublai Khans rike.
Först begränsades utbrottet till en liten ö, där gäss plötsligt började krampa för att sedan collapsa och dö. I mitten av maj hade emellertid sjöns hela fågelpopulation infekterats och tusentals fjäderfän dog. En ornitolog kallade det "den största och mest omfattande dödliga fjäderfäpäst som någonsin setts bland vilda fåglar".
Och den drabbar människorna såsom ett straff från Gud för vårt syndiga leverne.
Om du inte vill bliva smittad och förvandlas till ett kraxanda mähä med näbb, klor och fjädrar, så finns det några enkla tips du bör följa:

Tips ett är att ha en ren själ. Onanera inte, hoppa inte över skaklarna, hav inte begärelse till din nästes hus och hustru (om du inte är präst eller adel, ty de har sina skäl), se till att vara nybiktad.

Tips två är att smörja in sig med nåt läbbigt.

Tips tre är att endast klä sig i tagelskjorta och dra åt repet alldeles för hårt kring midjan så att det gör ont.

Tips fyra är att be till Herren.

Tips fem är att fortsätta att be till Herren.

Tips sex är att be ännu lite extra till Herren.

Tips sju är att icke vidröra orena djur hur frestande det än kan vara.

Tips åtta är att påminna sig om att inte likt ungdomarna i Boccaccios "Decamerone" egga varandra med snuskiga berättelser där man sitter inspärrad från omvärlden.

Tips nio är att det åtminstone inte skadar att piska sin rygg med sträva svinhår.

Thionde och sista tipset är att dra ner lite på gåsmiddagarna och skippa ortolansparvarna på nästa gästabud.

Andra bloggar om:

Summa summarum



Then förste målningen från Gycklargruppens sabbat på stan.

Monday, October 17, 2005

Ett steg i rätt riktning

Dunka-dunka-artisten Sophie Rimheden har länge frestat på vårt musikaliska tålamod med de djäfvulens missljud hon framställt i sin machinae.

Jag är därför glad att vara härold för hennes nya verk, ett stort steg i rätt riktning som ni kan se här

Kranen

En kranpråm med det rent järnåldersklingande namnet Lodbrok har visst kört rakt in i bron vid S:t Essingen.
Hjärnsläpp, påstår skepparen. Besatt av dämoner, säger jag.

Sunday, October 16, 2005

Att känna skam som en smutsig visigot

Hvilodagen tillbringar Gycklargruppen med tagelskjortan på.

Friday, October 14, 2005

Alla talar om...

Det har talats så mycket om siargåvor och djäfvulskrafter mellan gårdarna på sistone att jag beslutat mig för reda ut hur det egentligen ligger till med den där jäntan Ebba från Syd-Hoof. Besatt av Hin Håle eller ej, jag blir upprörd när mänskor far med osanningar och driver gäck med vanligt folk!

Mina första rön leder mig till en bulletin som handlar om den nya trenden med utomhussex. Herre min Je! Skulle det krävas övermakter för att postulera något dylikt? I den värld jag lever har människan kopulerat i det fria allt sedan syndafallet, även om ett stampat jordgolv må anses bättre när kylan sätter in. Tidelag i all ära, men själv föredrar jag en karl som går i hagen än en som bökar bland svinen, och mången är de pojkar som blivit män under den del av Guds bara himmel som befinner sig i trakterna av min vedbod.

Det säger jag dig Ebba, att möta lyckan mellan spett och tjuga bakom logen är inget främmande för en kvinna med smak för livets goda. Gamla tidender, min vän!

Varning på stan!




Lås in era döttrar, ty nu drar det åter igen ihop sig till en uppslupen kväll på stan för Gycklargruppen!
Ni som var med i Lindisfarne vet vad ni har att vänta!
Svingande mjödbägare, helstekta grisar och lossade livstycken för hela slanten!
We're gonna party like it's 999!

Post Scriptum: Fröken Höger, om du läser det här och känner dig lite djärv, så finns vi på Värdshuset å Gäsgränd IV från klockan VII ikväll...

Wednesday, October 12, 2005

Dagens kväde

Jahapp.
Ibland känns det inte så roligt. Fjärde korståget gick väl sådär. En ny sjukdom från nya världen har precis börjat sprida sig. Den heter Syffe och mjukar upp såväl cranium som sinne hos syndarna. Min broder Lortsverige meddelande nyss via kurir att han inte hade tid att äta middag med mig på värdshuset Grå gåsen. Och som lök på laxen har den unge skrivarmunken Björn af Kleen slutat blogga.
Läget är, som det heter, inte på topp.'



Tur då att man kan trösta sig med ett stycke musik som får alla de fyra stånden att släppa vad de har för händerna och lyssna storögt som om de använde sina öron för första gången. Musik så djävulusiskt bra att inkvisitionen har satt igång en utredning.

Fursaxa — Purple Fantasy

Tuesday, October 11, 2005

Then stora bloggdödur



Bloggarna faller. En efvter en.
Därfhvör bhör vi alla piska oss blodiga för att undvika liemannen som skördar allt fler digitala offer för hvar dag som går.
Dhet kan ju aldrig skada att vara på den säkra sidan?

Monday, October 10, 2005

Modemässa



Kors i taket!
Tempelriddarnas nya dräkter var verkligen hetast under den senaste stora mässmötet i Rvm.

Chartres-semester och gvisfest!!!



Det hvar en grabbresa som heter duga. Först en schväng förbi katedralen i Chartres, sen helstevkt gvis på ett värdshus. Och vin, fvuntimmer och dans, dans, dans.
En av oss drog tyvärr på sig syfvilis och var tvungen att lämnas därhän i Bvulognerskogen då han hastigt börjat se skrämmande syner och försövkt lägvra en stvbbe. I jösse namn, vi har inte haft lika roligt sen plvndringen av Lindisfarne - och det är flera år sen. Så glöm pilgrimsvandringar till berget Ararat - Chartressemestrar känns som den nya grejen!

Sunday, October 09, 2005

Preppy as fvck


Det tog 29 år innan jag äntligen hittade skorna som förenar Bockstensmannen, Gregoriansk körsång och kanske även Musfångaren från Hameln. Så sagolikt preppy att pungrakarbloggen Manolo borde skämmas över att inte ha haft den som Veckans Sko. Aldrig har jag gått med så stolta och sprättiga steg som i Atelje Alenhalls senaste suveräner. Kalla mig för Kristoffer Poppius, men detta är skorna man sätter på sig när man ska dansa till The Tovgh Allialance. Låt basunerna ljuda, låt mjödet flöda och be Ola Borgström att langa på lite nordtysk Knartz!

Saturday, October 08, 2005

Gycklargrvppen vs Knvllbloggen

Vi, Gycklargrvppen, har haft våra ögon på er, Knvllbloggarn, Knvllsvgen ock Lisbeth, under en längre tid.

Vi, Gycklargrvppen, har kommit över ett mindre parti av en prodvkt som ni verkar vara i skriande behov av.


Friday, October 07, 2005

Dagens kväde



Vilken jefla mörsarlåt!*
YE OLDE HVRDY GVRDY MAN!


* = Mörsare är ett slags helvetesvapen som med hjelp av krvt och eld slungar kvlor av jern öfver stads-mvrar.

Om ungdvmsbrvttsligheten



Ännu ett bildbevis på att stråtrövarbeteendet MÅSTE kvävas i sin linda!

Inför sabbatven



Lucius III utfärdade 1184 ett dekret som löd att biskoparna skulle vidta åtgärder mot sådana heretiker som katarer, humillianter, valdenser och arnoldister. Passa er kättare, i helgen är jag ute på stan med min hillebard.

Thursday, October 06, 2005

Japp, nu viker vi ut henne också



Andra bloggar om: ,

Exprvssen frevdag




På väg uppför den röda mattan till dogepalatset i Venedvg bar Rikard Lejonhjärta den här skölden. En klar besvikelse. Efter åratal i fjärran länder och en ständig kamp mot de otrogna hundarna kändes det som att hans estetik lidit. För få intryck? Det finns inga försvar för den här Dressman-looken.



I stället var det El Cid som drog åt sig mest uppmärksamhet. Hans pråliga sköld var något helt annat, något helt nytt. Han hade förstått att anamma den rådande klosterskoletrenden som vi sett så mycket av runt Evropa de senaste månaderna. Snygga emblem mot en chockerande svart bakgrund. We love it. El Cid går från stilmässig klarhet till klarhet.

Vad har dv på dig idag?

Medeltiden är inte bara korståg, gycklare, bordunklang, dinkelvete och ett ständigt krig mot kätterska idéer. Medeltiden är även en tid för LEKAR! En lek som blivit mycket populär på Inter Netum den senaste tiden är "Vad har du på dig idag". En skrivkunnig börjar med att berätta vad han eller hon bär, näste som läser gör en dylik lista och sedan fortsätter det.
Så...

Caesar Colonii bär idag:

* Pälsmössa
* Minkpälsbrämad mantel av purpurfärgad sammet med broderier och fibula av guld
* Kaftan i österländsk siden med Garmarnas vapensköld broderad på
* Pantalonger av okänt fabrikat
* Bälte av flätat läder (inköpt på en marknad i Bysans)
* Penningpung
* Snabelskor av moriskt ursprung, från det ockuperade södra Iberien

Nu är det er tur!

It takes a lot to laugh, it takes a korståg to cry


Den 17 oktvber kommer han äntligen tillbaka för ett stort framträdande på Globe theater!
Jag talar givetvis om legenden Rikard Lejonhjärta!
I decennier har han varit ute på sitt Neverending Korståg. Han har ofta förnedrat skriftställare som önskat klargöra exakt vad han håller på sig. Hans stridsteknik har varit revolutionerande, men ofta svårtydd och de har även skickat ut dubbla signaler. Rikard Lejonhjärta är en komplex man! En gång under en övning i trakten kring Manchester kallades han Judas av en konservativ stratevg som ansåg att man alltid borde följa den stvre Caesvrs exempel. Men ni kan redan det där förstås.

Rikard Lejonhjärta behöver ingen närmare presentation. Han har under närmare sex decennier varit en av världens mest hyllade härförare och kungar och har kommit att bli något av en levande legend.
Det händer mycket kring Rikard Lejonhjärta för tillfället. Den 31 augusti släpps bildtapeten "Ingen riktning hem" som innehåller 28 bildsviter om hans öden och äventyr i samband med att han försöker befria Det Heliga Landet från de otrogna hundarna. Materialet består av bland annat privata skisser och runstenar. Tapeten kommer att visas över hela den civiliserade världen framöver.

I slutet av september släpps även en pergamentsrullebox om Lejonhjärta, "Klippbok 1056-1066" i latinsk översättning. Den innehåller över hundra bilder, kvädetexter samt en 60 minuters intervju inhuggen i granit.

Under hösten kommer även självbiografin om Lejonhjärta "Krönivkan – första delen" målad på vanliga billiga djurhudar.

Dagens samlarbild



Det norska rökmusikgillet Popol Vuh i Maridalen, Norge. Mästersångaren Jahn Teigen sittande till höger.

"Shakespeare skriver inte sina egna verk"

Den litteräre rookien William Shakespeare, som de senaste åren hajpats så hårt att rökmusikgillet The Stroches dragit sina små skinnkappor över huvudet, påstås nu vara en bluff.
"Han skrev inte sina egna verk", hävdar den skriftlärda Brenda James och historikern William Rubinstein i en ny skrift (en tryckt sådan, så kallad "bok").
Hjärnan bakom verken sägs istället vara Shakespeares släkting - parlamentsledamoten Sir Henry Neville.
James och Rubinstein menar att Shakespeare agerar frontman åt sin släkting. Politikern kan inte kosta på sig att bli identifierad som författare till pjäser med ett så känsligt politiskt innehåll som exempelvis "Richard II", som är så subversiv att Shakespeare ska ha förhörts av myndigheterna.

Wednesday, October 05, 2005

Instrumentet som knäcker


Skalmejan. Hetaste instrumentet sen vevliran.

Veckans idolbild



Here comes my hero…

Tankar från Cluny

Det var alltför länge sedan det talades seriöst om investiturstriden, den apostoliska successionen och för- respektive nackdelarna med det konstantinska donationsbrevet i Norden. Här i Cluny är ämnet ständigt på tapeten (jag har egenhändigt vävt en arton kilometer lång diskussion, gjord av renaste silke från någon muselmansk handelsplats). Jag slås av hur den nordiska diskussionen om ättesamhället tagit över det offentliga samtalet. Det stör mig. Det känns en smula provinsiellt. Det borde även störa er.

Sprang förresten på normandhertigen Robert Guiscard. Han har erbjudit sig att ge påven ett nytt hem. Storsint av honom.

Nej, nu ska jag iväg på tornerspel. Det blir spännande. Men inte lika spännande som gårdagens avrättning av en spansk stråtrövare. Alla borde få bevittna en avrättning av en spansk stråtrövare innan de dör. Den var subtil men föredömligt skinnflående på ett sätt som är svårt att förklara.

Dagens favcit

Ute: Romerska orgier
Inne: Flagellanter

Tuesday, October 04, 2005

MVSIK FÅR JORDKLOTET ATT SNVRRA?




Är världen rvnd, som vissa modiga upptäcksresande påstår?
Därom tviste de lärde. Med små bokstäver, givetvis, så inte inkvisitionen hör och tar dem på orden och monterar dem på ett stort och rvnt — men verkligen inte klotformat — hjvl!
Men även utanför dagens frimodiga — vissa skulle säga provocerande — vetenskap diskvteras frågan med iver. Ett välljvdande exempel är det anglisk-brandenburgska musikgillet The Orb som på det sorgligt förtigda albvmet Orbvs Terrarvm förfäktar frågan. Fast i välljudande toner som stiger mot skyarna där man kanske, eller förmodligen kanske inte (men man vet ju inte), kan skönja en krökt horisont.

The Orb — Slvg Dvb


Här är förresten The Orbs hemsida! Mycket nöje.

En bugning för Allan

Sedan det här årtusendets allra första år har nästan alla skillingtryck som gjort anspråk på ett intelligent innehåll av ren överlevnadsinstinkt laborerat med det smaklösa. Den har gjort det för att kunna behålla sin värdighet i en tid när alla trubadurer som gör anspråk på en intelligent yttre symmetri adopteras av furstehus och med ens decimeras till något djupt obehagligt.

Det skillintrycken har försökt dölja, men som de i sitt försök att undfly i stället än mer understrukit och accentuerat, är att skillingtryckens yttre accessoarer är lika mycket skillingtryck som allt annat, en företeelse vars djup bara ytterligare understryks när den tonas ner och medvetet söker det diskreta.

Det är inte svårt att med egna ögon se det här. Kanske är trubadurerna och spelemännen kring Olof Skötekonungs hov det mest övertydliga exemplet i vår tid. I det tysta har de byggt upp ett alldeles eget litet universum där såväl skillingtrycken som dess yta upphört att ta sig själv på ett ansträngt allvar.

De trubadurer som härrör därifrån söker medvetet det naivistiska, strävar envetet mot det oförstörda och springer envist i motvind för att, kanske, lyckas återvinna barndomens estetiska tabula rasa.
Omslagen till deras små balladsamlingar är alla handmålade med krita av små, små barn och envist söker de ett logiskt möjligt sätt att överleva i den här världen ingen samtida ens gjort anspråk på sedan lärjungen Johannes underbara "Uppenbarelsebok".

Det är fullständigt logiskt, skillingtrycken var tvungna att göra så här. Allt annat vore ju att spela de stora furstehusen och reformationsivrarna rakt i händerna. Och redan nu gnuggar furstehusens strateger ondskefullt sina händer vid insikten om hur effektivt Eldrond af Sunne förmått komprimera och paketera trubadurhistoriens alla slentrianmässigt manliga och inbillat subversiva attribut endast för dem att hänsynslöst utnyttja

Allan i Dalen har såväl allt som absolut ingenting med det här att göra. Han råkar bara vara det första trubaduren på väldigt länge som verkligen förtjänar vår gemensamma uppslutning. Som förtjänar vår obönhörliga och absoluta dedikation. Som kräver att vi berättar för alla som står oss nära om dem.

Så begåvad, intelligent och beläst som skillintrycket är i begynnelsen av 1000-talet har den ju aldrig någonsin varit tidigare.
Men den bästa trubaduren är alltid den som hotar ta över vår hela värld. Och redan Allan i Dalens två första och klassiska framträdanden i York kunde ingenting annat än definiera våra liv, ville ingenting annat än att vi skulle sälja våra säckvävspantalonger och byta garderob. Det var så han lät, såg ut och det var så vi lyssnade på honom.

Som trubadur är Allan i Dalen så oändligt mycket viktigare än sina skillingtryck. Han är unik för att han i all väsentlig mening strävar efter ett intelligent uttryck – i vilket han är ett självutnämnt estetiskt alternativ till Robur den Groteskes plundringsromantiserande ballader – men också för att de aldrig gör det på bekostnad av självklarheten i en enkel melodi.

The Gycklande Junta vol 2

Jag drack för mycket vin och för många stop mjöd i fredags och glömde att jag hade tagit några flugsvampsskivor innan. Min förmåga att ta in sinnesintryck var helt enkelt inte tillräckligt skarp för att göra Allan i Dalens känsliga musik rättvisa, men jag märkte - och älskade - hans självklara sätt att ta över den festrusiga lokalen och effektivt tysta ned den genom att inleda med att framföra en av låtarna från den kommande skivan "Alla min stygga tankar" enbart ackompanjerad av mungiga. Det var mycket modigt. Jag skulle aldrig våga ta risken att döda en marknadsfest på detta dödsföraktande vis. Aldrig.
Att se döden i vitögat vid ett undanskymt bord på favoritvärdshuset i York, och skriva texter som riktigt fördjupar sig i ett ältande av alla de problem ett kärleksförhållande till en munk kan medföra, är Allan i Dalens recept på goda skillingtryck.

Om irrläror kring städernas planering



Hemvändare som deltogo i Korståget för att befria Det Heliga Landet från de otrogna har mycket att berätta. Vi kan lära oss mycket från dem, som exempelvis hur man bygga borgar i karga öknar, hur man lära en muselman att recitera Evangeliet med hjälp av brännjärn och en smula tålamod, samt att göra sluga manövrar med lätt kavalleri.
Dock har även en del sydländska villfarelser fastnat i de hemvändandes sinnen.
Låt oss en gång för alla fastslå att vi hava ingenting att lära oss från av stadsplaneringen i Mindre Asien!
Där organiserar man ofta byggnaderna i ett slags fyrkantigt system — en direkt barock idé! Men det är inte det värsta. Man bygger även så kallade avlopp, ett slags anordningar av sammanfogade rör som leder bort överflödigt vatten och träck från både hus och gator. Det må behövas sådana uppfinningar i länder där själva träcket är förgiftat av kätterska irrläror! Men att påstå att vi skulle vinna något på att bygga så kallade avlopp här i våran civiliserade del av världen är befängt!
Vårat avskräde och våra exkrement är inte farliga för någons hälsa. Tvärtom!
Våra skulor och vår spillning har vi alltid slängt ut på gatan och där kommer de till sin rätt. Tänk på alla tiggare och andra fyrfotade svin — de får sin näring enkom på detta vis! Och det bygges upp en ljuv arom, en kroppsligt och själsligt stärkande atmosfär som vore otänkbar att leva utan för städernas borgerskap! Lite skit på gatan är bättre än ett rent helvete, som den gode Ericus Hörstadius skulle ha uttryckt det. Och så rätt han har. Med avlopp installerade i städerna skulle våra liv inte domineras av den frejdiga, kraftfulla air som är vår livsluft och vad som gör oss starka till den dagen då barbarerba knackar på stadsporten.
Glöm aldrig bort — MUSTIGHET ÄR SAMMA SAK SOM MEDELTIDIGHET!

Medeltidsveckan dag 3, farväl Visby.

Regnet ville aldrig upphöra. När jag kom till medeltidsveckan vid lunchtid var jag redan trött på den. Satte mig i värdshuset och skrev någon timme på en pergamentbit och sedan gick jag och Philip af Flandern-Sachsen till ringmuren. Efter en eller två timmar där kände vi att det var dags att ge sig in i skiten. Vi slapp lyckligtvis gå så långt in för de karelska munkarna hade vinmingel. En gubbe från Londons runstenshuggeri hostade på min tallrik och sa till sitt sällskap "Nej, nu ska jag nog gå hem innan jag smittar ner allihop." Vill inte tänka på var han hade för baciller (pest? digerdöd?). En annan munk såg helt deppig ut och suckade hela tiden medan hon pratade.

Efter ytterligare någon timme gick vi för att möta upp budbärarna från Upfsala. De har lite saker att fixa på rummet innan middagen och vi sätter oss i borgbaren igen. Går ut och röker pipa. Åsa Becksdotter står bredvid och blossar på sin samtidigt som hon huttrar av kölden. Manne af Bandern-Sachsen-Tjonder och en rysk handelsman kommer ut. Senare samma kväll kommer jag få mer anledning att grunna på att jag träffar samma personer hela tiden under min vistelse i Visby.

När vi är samlade går vi på matjakt. Romerskt har vi bestämt oss och får det så småningom på en krog som heter Ceasars magfyllare. När jag idag läste krogrunot noterade jag att serveringar i Visby har i regel konstiga namn och ovanligt många heter något med plus (vad nu det kan betyda). Jag beställer vildsvint med björnbär. Björn ser trött och uttråkad ut, Ekström däremot är energisk och håller underhållande monologer på moriska (som han lärt sig på ett korståg).

När vi bryter upp blir jag upphämtad av en ortsbo för att gå på Ariels fest på klostret. Vi dröjer inte kvar många minuter dock. Astråkigt och prettokulturellt. Jag visste visserligen att det skulle vara det, men efter två minuter av improvisationsflöjt, bjällerklang och mungiga beslöt jag att gå därifrån. Jag hade lyckats med konststycket att vara fullständigt trivial i tre dagar i sträck och var inte beredd att låta några svartklädda trubadurer förstöra mitt rekord.

Istället gick vi till Brute-festen på Munken. Underbart. Snygg, flamboyant (ett ord jag lärde mig i klostret under Helge den läspe och blinde) och fylld av vackra medelhavsslavar. Varför är alla så vackra i Visby? Mycket mer än i Danmark och Övfre Svealand. Fast det som verkligen tilltalade mig på Munken var de extremt artiga och trevliga vakterna. Samtidigt fick jag en riktig nostalgitripp när bandet spelade en samling 900-talsklassiker av kvacksalvaren Alban. Två truddelutter som blev något av soundtracket till min första romans när jag var tretton. Det var en väldigt oskyldig romans, vi kom inte så långt med sexet, men det blev något av ett långvarigt förhålllande. Fast det fattade jag inte då.

Tor Natt och Dag och Sebastian af Furuvik anslöt sig så småningom. De förgyllde verkligen kvällen, den förre med sin sedvanliga charm, den senare med sin fantastiska entusiasm.

Går ut och röker en pipa och träffar Arbetaren Anna, en piga som jag har lyckats stöta ihop precis varje dag, först med munken Johan de Boulange, dagen efter på en kungörelse där hon bjöd in mig på runstenshuggarmingel, och så igår. När vi står där ute och pratar säger hon plötsligt "Där är ju den där!" och pekar på en kille som jag känner igen. Jag gick fram och hälsade och då ville han kindpussas och jag blev lite ställd eftersom jag aldrig kindpussat någon karl, förutom åldriga släktingar (tradition). But I did it. Extremt slätrakad, kanske med svärd eller en mycket skarp, morisk kniv.

När vi går in presenterar jag dem för Tor och killen viskar till mig "Vem är det?" Jag ger honom en verkligt mediemässig personalia "Tor natt och dag, budbärare och konstkännare vid kungliga slottet i Stockholm." "Åhå. På min ära."

Sedan dansar vi. Jag är lite rädd för att ge ortsbon fel signaler och glider över till att dansa enbart med pigan Anna som smitit in. Jag är en anständig pojke nuförtiden. Musiken är toppen från början till slut, inte en dålig folkvisa under hela kvällen.

Lyckligtvis låg mitt logi inom gångavstånd och jag traskade hemåt inte allt för sent, men heller inte tillräckligt tidigt. På min promenad hem passerar jag en massa affärer och tänker att Visby påminner mig väldigt mycket om Upfsala. Pompös arkitektur och ringmurar, men också ett anständigt uteliv. Kanske en stad man bör besöka oftare.


Kan fortfarande inte glömma måltiden hemma hos skriftställaren Sigurd af Pommern (Sigge! Som vi brukar kalla honom!).
Alla inom skriftställarbranschen var där. Nej, nu måste jag gå iväg och hugga in en krönika som ska undertecknas med min herres sigill och omdelbart föras till Florens med brevduva.

Dagens favcit

Ute: Häxbränning
Inne: Stegling

The Gycklande Junta vol 1.

I detta nådens år kan man inte låta bli att ställa sig den stora frågan om hur man egentligen ska ställa sig till vinterns pantalong-modeller. Själv är jag ytterst betänksam och skulle applådera en återgång till vadmal i stället för den allomstädes närvarande säckväven som känns lite för visigothisk för min smak. När det är dags för höstens stora brandskattning (vilken ort det blir är ännu icke avgjord) kommer jag att glida fram helt insvept i vadmal och bjällror. Jag uppmanar er andra att göra detsamma.

Monday, October 03, 2005

Dagens kväde






Dagens kväde framförs av det nytänkande bardgillet Circulus från Brittiska öarna och handlar om att även småfolk skall behandlas som folk. Tror vi. Om alla sjöng på latin, som förr i tiden, skulle vi lättare förstå varandra.

Circulus — Power to the Pixies

Var vaksam mot posörer i för små särkar!

Läste för någon vecka sedan i Svänska Dagbladet om att modelejon som exempelvis skriftställaren Andrus Lokkus har hittat tillbaks till vår musik, alltså den tidiga musiken. Det är väl fint att folk vill lära sig om de höga konsterna — men kom inte och påstå att ni har varit nere med det här lika länge som vi i Gycklargruppen!
Med anledning av detta har jag tillsammans med min gode broder James Murphy i Nya Yorkshire skrivit ett enkelt kväde. Håll till godo!


Jag tappar min egg
Ja, jag tappar min egg
Småfolket
Smyger upp bakom min rygg

Jag tappar min egg
Jag tappar min egg
Till småfolket
från Frankernas rike
Och Londinium

Men jag var där, AD 1168
Jag var där på Råttfångarns första gig, i Hameln.

Jag tappar min egg
Jag tappar min egg till noviserna
vars danssteg jag hör uppå loftet
Jag tappar min egg
till de skriftlärda som kan berätta för mig om varje medlem i varje stort härjningståg från AD 789 till AD 1404

Jag tappar min egg
till alla vättarna i Brandenburg och Samarkand
Jag tappar min egg till freskmålargesäller i små särkar
och lånade artefakter från det bortglömda 1200-talet.

Jag tappar min egg
Men jag var där.
Jag var där.

Jag var där 1148 på de första Hildegard av Bingen-repetitionerna i Rupertsberg
Jag jobbade på orgelljudet med stort tålamod

Jag var där när Guido av Arrezzo startade sitt första gille
Jag sa till honom, gör inte så där, du kommer aldrig tjäna en örtjuga

Jag var den första som spelade gregorianskt för korsriddarna
Jag spelade det i Canterbury
Alla tyckte jag åkallade Hin Håle

Jag var där i båset med Birger Jarl på Håtunaleken 1306
Jag var där på Nyköpings soundclash, AD 1317
Jag vaknade upp naken på Palestinas stränder efter tredje korståget

Jag tappar min egg
till fagrare folk med bättre idéer
Och de är faktiskt riktigt trefliga

Men har du sett min samling?

The Teutonic Knights, Garmarna, Vaganterna, Låt och leklaget, Dante Alighieri, Triakel, Väsen, Hoven Droven, Barbarossa, Olof Skötkonung, Eleanora av Akvitanien, Longobarderna, Machaut, Pentangle, Capella Antiqua, De vandrande kvinterna, Franco de Colonia, Circulus, Erik den Läspe och Halte, Thän Heliga Birghitta, Lille John, Rikard Lejonhjärta, Erasmus av Rotterdam, Skäggmanslaget, Hucbald, Saladin, Sankt Godrik, Geoffrey Chaucer, Albertus Pictor, Perotin, Philippe le Chanceli...

Gycklargruppen — för alla fyra stånden

Nu träder vi den stora nyckelen in i låset, vrider om och öppnar!
Alla fyra stånden är inbjudna på ett hejdundrande gästabud som — om det visar sig att vi har rätt — kommer att crossfejdas in i en holmgång som sedan blir rena sjöslaget med en hel hansa tutandes i den stora basunen!

Jag, Caesar Colonii, hälsar er alla välkomna!