Rvoom Svervice

Jag hade lovat mig att aldrig skriva det. Jag hade lovat mig själv att alltid, alltid våga se framåt. Att aldrig, aldrig fastna i det förflutna. Jag fann tröst i vetskapen om att det alltid fanns en ny by att plundra bakom den där kullen vid horisonten. Men nu…
Det var helt enkelt bättre förr.
Tidigare räckte det med att dräpa en slottsherre för att i lugn och ro kunna bosätta sig som man vill.
Numera är det budgivning och man bedöms bara efter storleken på sin penningspung i stället efter storleken på sin knölpåk (och nej, nutidare det finns inga uttolkningsmöjligheter af sexvuell natur bakom det senare. På medeltiden är vi alltid bokstavliga. Det är bara en av fördelarna med oss).
Bara en vanlig enkel borg som den här på bilden, en av mina personliga favoriter, kostar lika mycket som vinsten efter en hel livstid av plundringståg i både östver och västverlevd.
Kanske borvde vi återinföra den så kallade djungelns lag.
Vad det nu är?