Om jvlegranar och casvals

Många är de som skrifwa till Gycklargrvppen ochk frååga: "Går ni allthid omkring på stan klädda som gycklare", "glor inte folk på tvnnelbanan när ni har bjällermössor på er?", "kommer ni in på Spy Bar med harlekinmönstrade tajts?", "är ni inte efterlysta av fashionpolisen?". Et cetera.

Godt folc, wi hafr fattath fiäderpennorna bläckhornen och skall nvv beswara edra vndringhar! Thet är nämeligen så att dettha med att wara Gycklargrvppen, öwertygadhe ockh orädda förswarare af allth medelthida, thet sitther ej i kläderna! Thet är gifwetwhiis festligth med bjällermössor och spethsiga narrskor, thet kann eij förnekas, och noghänder deth att wi, Gycklargrvppen, nä tillfälleth så krävfer, ochsåå klär oss så. Doch måsthe man som Gycklargrvppsmedlem icke allthid gå klädd som en hovnarr i tjiænsth! Thet händer, inthe helt owanlighen factiscth, att Gycklargrvppen wandrar Stockholms gatovr iklädda discreta et prydliga paltor, men kanske med någon diskreth liten klädkod som förmedlar atth "häär komma en vr Gycklargrvppen". Thet kan wara en liten linnedvk medh näästhan omärkbarth harlekinmönster som titthar fram vr hosornas bakficka (så callath "hanky code"), eller kanske en liten struthätta från Bvrberry (vtan bjällror!) eller warför inthe en Stenö-särk.

De som weth wad denna klädcodex betyder, de whisar respect; kliwer åt sidan och bereder wäg för oss och inghen vtmanar oss på rimduell/jongleringsholmgång. Eller så är de af samma scroth och corn och wet att vtmana oss på ett hærligth litet slagh, discreth klädda hardcoregycklare emellan. Thetta spel och denna klädsel äär kiärnan i then så callathe casvalcvltvren ("casualkulturen" på plattswänska) .

Casualkulturen föddes i Ængland på 1270-taleth, då kvngens knektar ledsnat på ideliga drabbningar Gycklargrvpperingar emellan. Kvngens knektar giorde liweth svrt för Gycklargrvpperna, som lätt kändes igen på bjällermössor i bjärta färger, skrikiga harlekinrvtor, öwerdådiga Kermitkragar, snabeldoijor och, wiktigast aw allt, stora jongleringskäglor i pråliga mönsther och kvlörer. Alla kläder och accessoarer gick i respektive Gycklargrvpps färger. Thet waer etth alltför lätt jobb för kvngens knekthar att stoppa Gycklargrvppernas vnderhållningsvåldh. Doch är vppgörelser Gycklargrvpper emellan enh aw Gvd gifen rätt, som eij skall hindras aw myndighetskrångel. Därför börjiadhe de hårdasthe och mest öwertygade gycklarna i grvpperingarna att kläda sigh i discreta, prydliga kläder som annars mest synths på hämmade borgares och ädlingars krvoppar. Därmed smulto dessa Gycklargrvppernas rådiga avant-garde in i stadsfolceths conforma massa och kvnde obemärcth fortsätta med sina fajter, i smyg, i gränder och parcker. Små detaillier i klädedräkterna, särskilda plaggh aw specifica skräddarmästare, som war af dräkttypen "casual" sändhe så vt nästhan osynliga signaler om att "här wandra en gycklande casvual" — wilketh möjliggiorde forthsatta skärmytslingarh ockh bataljer emellan de hårdföraste och mest properth wälklädda gycklarna! Traditionen har sedan spritth siig, och idag finns casualgycklare rvnth om i wärlden.

Och nv några ord om casvalgycklarnas motsatser. Wi, gycklarnas casvual-skrå, ser nedh på de meer vulgæra gycklare som ständigth reppar sin gycklargrvpp genom att bära sin grvpps färger och mönster på snarth sagth alla sina clädesplagg och accessoarer, som behänga siigh med kragar, mössor, halsdvkar, mönstrade pantalonger och Gvd weth vad i enbarth sin grvpperinghs färgier. De ser för pajasakthiga vt, ja, som jvlegranar, och jvlegranar blir deras namn. De tycks owethande om atth kärleken och hängifenhethen till gycklet består i att enbarth bära färgerna. Men de haar icke förståtth att Gyckleth sitter i hjärtat och atth eliten, de som aldrig böijer för någon, de wet att klä sigh discreth när så kräfs.

Andra bloggar om: mode, casuals, gycklare ...