Gycklargruppen tar en kväll med pophögern.

När klockan slog fem slag lade jag ned skrivdonen. Svepte en bägare. Klättrade vpp vr min skrivarhåla och vadade genom snömaud på gatan som till färgen påminde mycket om de floder av träck som flyter på Paris gator, dock var snömauden desto kyligare och plägade läkka in i mina skodon. Hvinkade till mig en droska som tog mig till Östra Malmen där det liberala narr- och boktryckarsällskapet Timbro kallat till gästabud.
Nu öferdref jag något. Något jästabud var det alls inte tal om. Visst bjöds det på jolmigt vin från nya världen – till världskapitalismens försvar, får man förmoda – men någon gamman och munter musik hördes ej. Dock en liten debatt där två liberaler trätte om vad intellektvella äganderätter.
Vad jag försökte berätta för dem i ämnet, det lyssnade de dock inte till. Jag informerade om att äganderätt, såsom landfördelning, regleras genom feodalism och därmed kräfva motprestation genom att den som tilldelats marken (länet) okk måste vppställa en krigarhär, och att samma sak rimligtvis borde gälla när man pratar om intellektvell äganderätt. Den som äger en sång eller ett taskspelartrick måste okkså erbjuda kungen (som så att säga sitter på den yttersta äganderätten för i stort sett allt i ett större landområde) att vppställa ett lekar- eller gycklarsällskap.
Det blev tyst i Timbros stuga.
Ingen besvarade mitt inlägg i debatten.
Män i smaklös klädsel, så kallade ”klubbblazrar” och ”slipsar”, stirrade fåraktigt på mig.
Den något besvarade tystnaden dränktes sedan i kackel från en äldre kvinna som vndrade vilken rätt till vpphovsrättsskydd en så kallad spökskrivare har.
Då försökte jag invända, genom att säga att spökskrivare icke finns. Dock finns väldigt många skrivarmvnkar, som dagligen sliter hårt för att mångfaldiga böcker på ett ypperligt sätt. Handskrivna och –tillverkade böcker är vackra och av bästa kvalitet. Dessvtom är de icke ogvdaktiga, som de tryckta böckerna.
Åter infann sig en mycket obekväm tystnad.
Jag såg mig oroat om, och mina ögon fastnade på en bokhylla och skådade ett antal machinellt framställda skrifter. En av dem hade ett omslag med en mycket obehagligt stirrande man på omslaget. Ögonen på hans porträtt genomborrade mig med fasa.
Det gjorde också bokens titel: ”Det är demokratin, dumbom”.
Och demokrati är själva motsatsen till medeltid och väl fvngerande samhällsstrvktvrer.
Någonstans där fann jag det för gott att lämna denna hopplösa tillställning, där ingen, absolvt ingen, var intresserad av vad den medeltida livsstilen kvnde erbjuda jvst dem.
Nere på snömauden kom jag på att jag tackat ja till att närvara på ett annat gästabvd, denna gång på Spy Bar. Jag gick dit, och klev in på något så wvlgärt som ”releasefesten” för ”livsstilstidningen” ”Diegos” andra ”nvmmer”. I vilket Blogge Eklvnd hade skrivit en chronica, som givetvis handlade om detta att blogga. Kommer det inrättas en särskild avdelning i Helwetet för bloggare? (Kommer det att finnas en inre krets av den awdelningen, där meta-bloggare pinas lite extra?)
På festen pratade alla om världsliga ting såsom peningar. Företrädeswis stora penningar i alltför låg ålder, vilket är ytterst fördärfligt om man inte av börd är förmögen. Det var hemskt, kära läsare, horribelt, ren terror, som en malström av mänsklig låghet och villighet att synda i Mammons tjänst, ett inferno av svagsinthetens och roffarmentalitetens alla profeter, advokater, administratörer och galärslavar! Alla närvarande trodde på fri rörlighet för waror och tjänster och deras ögon brann för ”den nya nya ekonomin”, som ju, som bekant, ni wet det här, i slvtänden leder till brvk av imaginära pengar kopplade till kort av plast, kålcenter i Indien, börsfall, durchfall, falska riddare av Johan Stael von Holstein-typ, framtidsfabriker (tvi!), virtuella världar (ett slags försmak av helvetet i tre nästan verkliga dmensioner) och annan liberalism.
Därtill serverades bägare med ett mycket vnderligt smakande bvdgetvin. Jag såg även en märkligt gällröstad man med stort hvwvd som talade med en vnderlig skånsk brytning. Några trevliga människor fanns dock på plats, men det övervägde inte det allmänna intrycket av totalt förfall.
Det var Gycklargrvppens kväll med pophögern. Men nv är det bara några veckor kvar till Medeltidsveckan i Visby. Om Gvd är med mig överlewer jag tills dess.