Er tids rädsla för profetiska visioner
Jahapp, nv har det hänt igen.
En kritiker, alltså en skrivare som berättar för folket vad som är bra och vad som är dåligt inom kulturen och varför det dåliga är dåligth och det bra är bra, har klandrats i stränga ordalag och tvingats lämna sitt arbete. Anledningen för klandret i det actvella fallet med Hälsingborgs Dagblads litteraturrecensent Kristian Lundberg är att han sågat en deckare av Britt-Marie Mattson som ännu inte är skriven eller utgiven, men kan komma att ges vt i framtiden.
Detta fall klingar olyckligt likt det från i höstas när fjärrsynskritikern Kerstin Hallert i Aftonbladeth kritiserade fesljumma frågor i ett ännu inte sänt fjärrsynsprogram på SVT. För detta tvingades Hallert löpa gatlopp och lämna sitt lönsamma värv som fjärrsynskritiker på Aftonbladet. Detta trots att det visade sig att Hallert hade helt rätt. Fesljumma frågor ställdes i programmet som Hallert kritiserade på förhand (genom så callad pre-emptive reviewing).
För oss på Gycklargrvppen är det tydligt att både Lundberg och Hallert är offer för er framtida människors skräck för profetiska visioner.
Ty war thet inte så att det visade sig efter sändning att Hallert siade alldeles rätt om de fesljumma frågorna till politiker i SVT:s fjärrsynsprogram om riksdagsvalet? Spelar det då någon roll om Hallert upplyst publiken om detta innan eller efter sändning, när hon ändå hade rätt?
Och är det inte så att den deckare som Britt-Marie Mattsson kanske kommer skriva mycket väl kan ha en förutsägbar intrig (säkerligen något om en person som blir mördad och en annan person som försöker avslöja mördaren, nu chansar vi alltså, men nåt åt det hållet) samt rymma schematiserade personteckningar? Och om det är så, och Lundberg alltså har rätt, skall han klandras för det innan det visar sig att han factiscth hade rätt?
För oss på Gycklargrvppen är det glasklart att en kritiker som med profetiska visioner kan berätta om framtidens kultur inte skall klandras, utan hyllas. Lundberg och Hallert skall inte göra pudlar eller drivas från sina viktiga arbeten! De bör istället kanoniseras till fjärrsyns- respektive litteraturpublikens skyddshelgon. De gör rätt som delar med sig av sina profetiska visioner om den nära framtidens kulturella alster. De har en av Gud given gåva som pöbeln och de lägre stående skibenterna i landet inte skall klandra, utan taga lärdom aw.
Låt oss göra ett kort tankeexperiment: om evangelieskrivaren Johannes skulle råka dyka upp i framtidens värld, t ex i början av det tjuguförsta århundradet, och publicera en artikel med profetiska och fullkomligt sanningsenliga visioner om framtiden, där en mäktig kamp mellan gott och ont kommer att stå, med allt vad det innebär av vilddjur, Guds lamm, himlafenomen, änglar och allmän storslagenhet — betyder det, med rådande medieklimat i det tjuguförsta århundradeth, att han skulle tvingas lämna sitt jobb och be om ursäkt?
Det skulle i så fall vara groteskt och direkt ogudaktigt, närmast kätterskt på ett föregripande vis! Det tjuguförsta århundradets småaktiga människor och mediekonsumenter samt det ylande drevet av blodtörstiga kulturjournalister och bloggare som inte innehar den profetiska gåva som Hallert och Lundberg har, dessa måste tystas. Det är av högsta vikt att de som aw Gud får visioner om framtiden får den cred de förtjänar, och det är aw högsta wikt att ni, tjuguförsta århundradets folk, gör upp med er tids rädsla för profetiska visioner!
Andra bloggar om: Britt-Marie Mattsson, Kristian Lundberg, kritik, litteratur, Kerstin Hallert, litteraturkritik, Johannes, profetior ...
En kritiker, alltså en skrivare som berättar för folket vad som är bra och vad som är dåligt inom kulturen och varför det dåliga är dåligth och det bra är bra, har klandrats i stränga ordalag och tvingats lämna sitt arbete. Anledningen för klandret i det actvella fallet med Hälsingborgs Dagblads litteraturrecensent Kristian Lundberg är att han sågat en deckare av Britt-Marie Mattson som ännu inte är skriven eller utgiven, men kan komma att ges vt i framtiden.
Detta fall klingar olyckligt likt det från i höstas när fjärrsynskritikern Kerstin Hallert i Aftonbladeth kritiserade fesljumma frågor i ett ännu inte sänt fjärrsynsprogram på SVT. För detta tvingades Hallert löpa gatlopp och lämna sitt lönsamma värv som fjärrsynskritiker på Aftonbladet. Detta trots att det visade sig att Hallert hade helt rätt. Fesljumma frågor ställdes i programmet som Hallert kritiserade på förhand (genom så callad pre-emptive reviewing).
För oss på Gycklargrvppen är det tydligt att både Lundberg och Hallert är offer för er framtida människors skräck för profetiska visioner.
Ty war thet inte så att det visade sig efter sändning att Hallert siade alldeles rätt om de fesljumma frågorna till politiker i SVT:s fjärrsynsprogram om riksdagsvalet? Spelar det då någon roll om Hallert upplyst publiken om detta innan eller efter sändning, när hon ändå hade rätt?
Och är det inte så att den deckare som Britt-Marie Mattsson kanske kommer skriva mycket väl kan ha en förutsägbar intrig (säkerligen något om en person som blir mördad och en annan person som försöker avslöja mördaren, nu chansar vi alltså, men nåt åt det hållet) samt rymma schematiserade personteckningar? Och om det är så, och Lundberg alltså har rätt, skall han klandras för det innan det visar sig att han factiscth hade rätt?
För oss på Gycklargrvppen är det glasklart att en kritiker som med profetiska visioner kan berätta om framtidens kultur inte skall klandras, utan hyllas. Lundberg och Hallert skall inte göra pudlar eller drivas från sina viktiga arbeten! De bör istället kanoniseras till fjärrsyns- respektive litteraturpublikens skyddshelgon. De gör rätt som delar med sig av sina profetiska visioner om den nära framtidens kulturella alster. De har en av Gud given gåva som pöbeln och de lägre stående skibenterna i landet inte skall klandra, utan taga lärdom aw.
Låt oss göra ett kort tankeexperiment: om evangelieskrivaren Johannes skulle råka dyka upp i framtidens värld, t ex i början av det tjuguförsta århundradet, och publicera en artikel med profetiska och fullkomligt sanningsenliga visioner om framtiden, där en mäktig kamp mellan gott och ont kommer att stå, med allt vad det innebär av vilddjur, Guds lamm, himlafenomen, änglar och allmän storslagenhet — betyder det, med rådande medieklimat i det tjuguförsta århundradeth, att han skulle tvingas lämna sitt jobb och be om ursäkt?
Det skulle i så fall vara groteskt och direkt ogudaktigt, närmast kätterskt på ett föregripande vis! Det tjuguförsta århundradets småaktiga människor och mediekonsumenter samt det ylande drevet av blodtörstiga kulturjournalister och bloggare som inte innehar den profetiska gåva som Hallert och Lundberg har, dessa måste tystas. Det är av högsta vikt att de som aw Gud får visioner om framtiden får den cred de förtjänar, och det är aw högsta wikt att ni, tjuguförsta århundradets folk, gör upp med er tids rädsla för profetiska visioner!
Andra bloggar om: Britt-Marie Mattsson, Kristian Lundberg, kritik, litteratur, Kerstin Hallert, litteraturkritik, Johannes, profetior ...
posted by Caesar Colonii | 4:45 PM
3 Comments:
Som science fiction-författare måste jag protestera mot kritiker som förutspår framtiden!
Det är inte rätt att Sveriges kritikerkår ska ta jobben ifrån oss som skriver om framtiden.
(*SATIR*)
jag tyckte recensionen var mer av ett personligt påhopp, på mattsson? Lundberg verkar inte gilla henne, så då sågar vi henne. Lundberg ska kanske själv se över sitt eget hus ett tag, inbokad på flera ställen i Malmö, och sen inte dyka upp, dålig stil, folk satt och väntade.
Lundberg är säkert elak, men det är faktiskt inte vad som diskuteras här, utan hur sjukt det är att han blir straffad för att han med Guds hjälp kan se in i framtiden och såga den bok som Mattsson kan komma att skriva!
/Blot-Sven
Post a Comment
<< Home