Nåågra tankar om Mel Gibsons filmer

Allthsedan Mel Gibson giorde thæn trifsamma familliefilmen Braveheart om thän skotske frihetskiæmpen William Wallace såå hafer Gycklargrvppen warith storæ Gibsonfans. Aldrig förr hafer väl medelthida fälthslag på vindpinade skotska hedar skildraths så realistiscth och med sådan glöödh! Förstha gången wi skådade thenna rvlle super-juste stodo wåra pälsar vpprätt och kiltarna wåra hamnade i oordning af ren och oförsthælld glädjie!

Några af Gibsons berättelser är dock inte lika starka, iagh tänker nv på Læthal Wæpon-sviten, som i wåra ögon är lite för mycketh af fantasy (så myckna byggnader helth af glas som afbildas, samth mänskor som tala till warandra öfer stora afstånd med hiälp af märkliga trådförsedda lvrar, et cetera, wisst är fria fantasier roliga, men iblandh blifer thet föör mycketh af thet gooda och man blir bara trött och tænka wad kommer härnästh — flygande machiner byggda af människohänder? Elektromekaniska mastvrbationsredskap?!). Doch hafer wi med fröijd skådath äldre Gibsonska rörliggobelänger i science ficthion-genren, såsom Mad Max II och III, då dessa vppwijsar månget svnth medelthida krigsvpptåg och allehanda rofriddaractivitheter, ofta ombord på avtomobila kiärror af jiern, thätta blandath medh sant stimvlerande bilder af bardinnan Tina Tvrner klædd i raffiga ringbrynjeklänningar. That's entevrthainmente!

Doch står vtom allth twifel att Mel Gibson, denne mäster inom de rörliga målningarnas konst, jvsth nv hafver sin allra störstha stvnd! Ingen kan wäl glömma docvmenthären Passion of the Christ som kom häromåreth, en skakande docvmentär på skiönklingande arameiska om Kristi lidande som rimligthwis bör wara thet närmasthe en wanlig biobesökhare kommer ren flagellantism. Tro oss när wi säiger att de jämranden, deth lidande, de rinnande sår och alla andra grymheter som pædagogiscth vppwijsas ii bild icke är medeltida — de är till och med så grofva och otæcka att de är förmedeltida! Och thet will ickje säiga lite! Hafer ni inte setth den, gå gienasth och hyr eller ladda ner från nærmstha bredbandsanslvtna Opus Dei-medlem!

Men missa för allth i wærlden icke Gibsons senasthe opvs, den minsth lika wålds- och lidandebaserade realityrvllen Apocalypto, som vtspelar sigh i ett märkligth hednarike i thän nya wärlden, där thet talas på mayaspråk och blotas non-stop på toppen af pyramidliknande byggnader. Icke enbarth bjvssar thenna rvlle på de snarth classisct Gibsonska grymheterna i medeltida eller förmedeltida stijl, thän wisar också hvr många delar af wärlden är skrämmande ohippa och därför behöver Evropeisk imperialism och katolsk mission, så att stackarna därbortha kan slvta upp med sitt internblotande och istället fightas mot och lemlästa warandra på ett civiliserat wijs vnder kristhet banér som här i Evropa!

Jvsth thetta fick mig faciscth att fvndera på wad nästha Mel Gibson-film kan tänkas handla om. Thänk om Mäster Mel vnder sin nästha binge-fylla kvnde vppfyllas af idéen atth spela in historien om Blot-Sven, 1000-talets ohippaste konung! Thät skvlle kvnna wara som Apocalypto fast på fornswänska och utspelad i grå upp- och sörmländsk snömodd och gyttjia, med wadmalsklädda trashankar vtan tänder i kiäfthen, vppretade swear som kastar stenbumblingar och fördrifver kristne kvng Inge som icke will blota eller låta andra blota, warpå Svenne drifver kristne Inge på flykthen och vtnämbner sigh siälw till kvng och lovar att blota på så thet stänker om thet, och han beställer in en häst som han sprättar vpp och äter af och smetar in thet hedniska offerträdet med blod, och sen börjiar folketh att dricka blod från offeroxar som aldrig förr och blotar loss som om thet wore deras sijstha chans (wilketh thet också är), warpå biskopen Eskil rider in och försöker ingripa och blir knackad i skallen af siaren Spåbodde, warpå Inge slæpas iwægh och sedan stenas med deth atth pöbeln tjoar och dansar som wore thet Vattenfestivalen, warpå Gvd straffar landeth med skyfall, åska och hagel och sen råder allmänth kaos och rituella offer och backstabbningar och gröt i skäggen och kallbrand och strider småjarlar emellan med imponerande body count och många kiöttiga såår och hästhar och män och kvinnor upphissade i träd till Odens ära och så några fältslag och lite mer kallbrand och backstabbing på thet hela wägen thill att Inge kommer tillbaks och bränner ohippe Kvng Blot-Sven inne och sedhan twångskristnar hela jämrans Mälardalen med hiälp af inhyrda knektar och eld och wällagrade klosterostar från Wästergötland. Thet skvlle bli en fin lithen film i then Gibsonska goretraditionen, factiscth med lite skönth old school-katolska inslag för att glædjia bröderna i Gibsons coola bokstavstroende sekt. Låtom oss hoppas att thetta blogginlägg läses af Mel Gibson. Om han kan skriva manvs på arameiska och mayatugg så klarar han nog af atth läsa Gycklargrvppens nyfornswänska.

Andra bloggar om: Mel Gibson, Apocalypto, film, Blot-Sven ...