Emberiza hortulana

Thet däär meth fågelskådartechno fick det att vätskas i min mvn. För något som smakar fågel, som är fågel, thet äer någoth som werklighen är gotth. Och en aw de godasthe aaf flÿgande delikatesser är ortolansparven, som ätes i södra Evropa.
Ortolansparven - Emberiza hortulana - kann bli nästhan en halv fot lång lång (om mann raeknar inn stiärten). Den wäger wanligtwis 17-28 gram. Uppå hvwvdeth, halsen och brösthet är den askgrå med olivgrön anstrüchninge, på bvken brvnrööd samt vppå ryggen gråaktigt rödbrun med mörka streck.
Sången liknar gvlsparvens, men är mera awrvndad, ren och djivp.
Ortolansparwens kött anses wara en delicatess och den jaga i stoor vtsträckning under sin winterflyttning. Den giör sigh bäst rosthad i wedeldad vgn och när man äther den så tar man tagh i de små benen och för in hela fågelkroppenh i mvnnen och så att seiga biter aw. Benen är så små ock spröda att man inte behöwer spotta demh vt. För största möijligha nivtning bör man ha en dvk öwer hvwvdeth när man äter ortolansparw, så atth inga aromer vndflyr vt i aethern.