Popmusik-musikanten Björn Ulvaeus tar avstånd från medeltidighet.

Det är så att man tappar skägget. Björn Ulvaeus, på 70-talet känd för att spela stränginstrvment klädd i en bögig kroppstrvmpa, har gått till hårt angrepp mot den medeltida världsordningen (som ju är på väg mot en obönhörlig och efterlängtad comeback). Jag tycker att vi ska vara stolta över våra jämlikhetssträvanden och våra sekulariserade samhällen. Även om vi inte ännu nått ända fram så går vi i alla fall framåt till skillnad från dem som vill ta ett steg tillbaka in i medeltidens religiösa töcken med patriarkat och kvinnoförtryck och allt vad det innebär, skriver den glesskäggige Ulvaeus. Det är absolut oacceptabelt att det ska finnas en frizon för religiösa föreställningar, att det förväntas respekt för tro på att Eva skapades av Adams revben och så vidare, fortsätter han. Jag tycker därför att religion ska betraktas som vilken ideologi som helst och att alla barn har rätt att slippa varje slags indoktrinering, mal han på. Och jvst när man börjar tro att Ulvaeus skojar så slår han till med Vad Voltaire, Newton och Einstein och alla andra stora filosofer och vetenskapsmän har gjort kan inte få vara förgäves. Även om det vi kallar upplysningstiden har gått vissa världsdelar spårlöst förbi. Ulvaeus har nv kommit vt ur sin garderob. Ulvaeus är en tydlig vän av vpplysningsidealen och därmed fiende till allt vad internationell katolicism, monarki, ståndsväsende, trälbruk, korståg, inkvisition, gedigen barnvppfostran, etc ... kort sagt: Allt som är bra i vår meddeltida värld är Ulvaeus fiende till. Tvrligt nog är musikanten Ulvaeus bisarra inlägg i samhällsdebatten lite som ett sitarsolo i en kärleksballad. En lekare som vttalar sig i stora världsfrågor är som ett kazoo-solo i en episk riddarballad — en rolig krydda, men samtidigt så dissonant att man garvar sitt medeltida arsle av.