Om stadstullarnas återinförande

Kära stockholmare, tillåt mig utbrista "ÄNTLIGEN!"
Ty det här är mvycket viktigt för stadens fortsatta välmåga. Jag talar om stadstvllarna, som åter skall vppföras som en mäktig barriär mellan vår vackra huvudstad och den barbariska landsbygden runt om.

Javisst. Stadens rådmän har nämligen beslutat att ta vt en tullavgift från de utbölingar som nöter våra gator med sina osande plåtkärror. Stadstullar var ju en gång i tiden legio, som några av er säkert minns. Städer med självaktning hade koll på de inpasserande och tog en del av deras pengar när dessa gick igenom stadsporten. Detta för att hålla ute de värsta fattiglapparna och för att en del i vinsten på sålda rovor et cetera skulle tillfalla staden.

Att detta avskaffades för hundratals år sedan är ofattbart. Men bot och bättring är på väg. Snart kan vår stad vara lika blomstrande som på det glada 1300-talet, och detta tack vare det sinnrika tvllsystem som byggs upp runt staden. Men det är närmst smärtfritt, för nuförtiden behöver inte tullavgiften betalas med otympliga kopparmynt. Man kan betala på närmast magiskt sätt med en liten machinae som kallas transponder, vilken möjliggör att fogdens osynliga hand vittjar utbölingens penningpung på ett närmast metafysiskt sätt.

Det har varit mycken diskussion om tullarnas återinförande. Det handlar givetvis om snåla landsortsbor som vill ha stadens utbud av fröjder och handel men inte betala för att ha tillgång till dem. En del försöker smita undan genom att säga att de inte tänker stanna i stan, utan bara passera igenom. Men det argumentet köper vi icke. Alla ska vara med - så enkelt är det.

Ponera att en eländig småbrukare från den efterblivna provinsen Lidingö (socknen har alltså ett vikingaskepp på sin vapensköld, så ni förstår att de är rena järnåldersbarbarerna där ute på ön, det är till och med tänkbart att de blotar till jul!) ska åka genom Holmiensis (eller Stockholm, som mindre bildat folk plägar kalla staden) för att sedan åka till exempelvis Bromma. Lidingöbonden måste åka genom staden. När han gör detta så blockerar han framkomligheten på gatorna, han nöter beläggningen på dem och under tiden så mökar han sönder luften med avgaser från kärran! Men ingen ska nyttja vårt gatunät utan att betala för det! Vägarbete och lungsjukdomar kostar och de som nyttjar vägarna och förorenar ska också betala! Och snart, mina vänner, så kommer så att ske. Alla som passerar ut ur och in i stan skänker en slant till Stockholmarnas kassa. För pengarna kan vi i sinom tid också bygga upp en ståtlig stadsmur för att förbättra skyddet mot landsortens barbari och elände!

För mig, som representant för Gycklargrvppen, är det glädjande att ordningen är på väg att återställas. Vårt valspråk är och har alltid varit: 1300-talet borde aldrig ha tagit slut. Med hjälp av rådmännen i stadsfullmäktige tar vi nu ett litet, men ack så viktigt steg i den riktningen.