Fästningen på medborgarplatsen

Sist aw alla i hela stan nåddes äwen iagh om ryktet att Debaser öppnat ett nytt källarhål, eller rättare sagth en hel fästning aw rökmvsic, på Medborgarplatsen uppå Söder Malm.

Namnet medborgarplatsen skall dock tas med en skäppa salt, då det inte alls är bara borgarståndet som håller till där, vtan snarare till största andel wanliga ståndslösa (i både samhällelig rang och i indiekorrekt impotent mening) och almoseförsörjda trashankar som bälgar bärs långt in på småtimmarna.

Hvr som hälst - på Debasers medborgarplatsbefästning fanns mycket litet aw den där medeltida tortyrkällarcharmen som det flödar öwer så myckt aw i vnderjorden där mellan Slvssen och Gamla (egentliga) Staden.

En än mer oroande sak med Nova Debaser är att de wäktare som förr höll fortet på Medborgarplatsen, när fästningen war känd som Schloß Waxegård, werkar ha förswvnnith. Ja, faktiskt. När iagh inträdde på nya Debaser så war där ingen triwsam 1200-talsatmosfär aw wåld och hot och maktfvllkomlighet, ingen som twingade mig hänga in manteln i garderobem, absolvt ingen beslvtsamhet alls när thet giällde att hålla porten och mota vt barbarhorderna på torget! I stället war där idel leenden och hiälpsamhet och en skrämmande awsaknad aw hårda tag. Thet är inget annath än scandal. Iagh sätter inte min fot på slottet wid Medborgarplathsen igen förrän en sådan här är införskaffad till garderoben: