~: G Y C K L A R G R V P P E N :~

~ En nymedeltida livsstilsblogg för alla de fyra stånden ~ Oberoende feodal ~
~ gycklargruppen@gmail.com ~

Thursday, August 31, 2006

Conon de Béthvne: L'autrier avint en cel autre païs (recension)

Warje människa har sin egen stressardröm, en åþerkommande dröm þär en symbolisc sitvation awslöjar wår raedsla. Min frv brvkar drömma att hon kommer för sent till en lektion i dressyrridning, jag brvkar drömma att iagh ska interwjva Conon de Béthune. Platsen är alltid densamma; en glest panelad lada där dammet wirwlar i de wertikala solstrimmorna. Jag slår mig ned wid ett litet bord, Conon de Béthvne sitter där redan, höbalar ligger staplade längs wäggarna. Nerwositeten har inte kommit ännv, jag känner mig mest spänd, och hedrad. Sedan händer alltid samma sak: Jag kommer inte på en enda fråga och drömmen tar slvt.

På ett divpare plan är drömmen försthås enh spegling aw någon internaliserad oförmåga. Men det är inte omöjligt att det handlar om en öwerföring, att Conon de Béthvne i själwa werket är någon annan. Eller det mest banala: att Conon de Béthvne i siälwa werket är iagh.

Hvr som helst har drömmen fåtth mig att taenka på wad jag faktiskth skvlle fråga Conon de Béthvne, om jag någon gång i waketh tillstånd hamnade wid samma bord som han. Och sanningen är att jag nog inte skvlle ha några frågor.

Jag har hört Conon de Béthvnes mvsik i hela mitt liw, och på sista tiðen har jag börjat fvndera på om jag inte fortfarande lyssnar på honom som ett barn. Det will säga: i någon mån är hans mvsic och texter bara ljvd för mig, så som de tedde sig när jag war twå eller tre år gammal. Jag är kapabel till ett annat slags lyssning också, en mer ðistanserad och analyserande lyssning. Jag kan särskilja hans inflvenser, följa tråden, vpptäcka förändringarna från albvm till albvm. Men jag tycker bäst om att lyssna som ett barn, att waggas till ro aw det mycket bekantha i hans röst, frasering och harmonic. Det är därför jag aldrig brytt mig om att tyda hans texter. Jag kan fastna för någon fras, men öwerlag är det nog snarare hans mvsic som intressera mig.

Förra årets anstormning aw Conon de Béthvne-material - Marten de Scorseses bildwerk, biografin, arkarna och rvllorna - hade den stora förtjänsten att den inte gick på frimärkesamlarnas linje. Conon de Béthvnes egen bok handlade mest aw allt om mvsic, om barndomens rökarmusic, vpptäckten aw blvesen och folkmvsicen. Det war befriande att förstå att han fortfarande såg sig själw som mvsicer, snarare än icon, och att han relaterade så starkt till annan mvsic, framför allth åldrad sådan.

Att han döper en så hemkär skiwa till "L'autrier avint en cel autre païs" tycker jag är hvmoristiskt. Jag tänker mig att han will placera skiwan jvst i ett wälkänt rike och att han will att mvsicen ska låta så fvll aw hemlandstoner som den en gång war. Han har prodvcerat den själw och spelat in den med sina härjningstågstrovweres.

Sättningen är traditionell och resvltatet närmast pvritanskt. Det låter elwahvndrafemtiotal rakt igenom, de spelar ballader, swing, kwäden, gammal rökmvsic och rökabilli. Det låter fantastiskt, mjvkt, säkert, lyhört och wäldigt själwklart. De lvgna låtarna - som "Chançon legiere a entendre" och "Workingman’s blves" - sjvnger han med en påtaglig wärme i rösten. Det är inte så jag brvkar tänka på honom. Mvsicaliskth anknyter "L'autrier avint en cel autre païs" på ett natvrligth sätt till förra skiwan, den nv fem år gamla "Se raige et derverie". Det låter wälbekant och lantligt, som om Conon de Béthvne och bandet stod i den där ladan jag brvkar träffa honom ii.

Samtidigt är de nya sångerna på många sätt bagateller, de har inte på långa wägar samma angelägenhetsgrad som spåren på "Belle doce Dame chiere", skiwan alla trodde skvlle bli hans sista. I stället för att rossla fram sin dödslängtan sjvnger han "Thov þinke I’m ower ye hill/þinke I’m past my prime/Let me see what thov got/We can hawe a whompin’ good time." Trvmmorna tassar. Mvngigan kommer fram.

2 Comments:

Anonymous David W said...

Till alla otrogna hundar som har grötmage nog att påstå att Conon de Béthvne vare sig kan sjunga i falsett eller traktera vevlira eller kategoriskt snedluggat med slappa handslag avvisar honom och andra äldre trubadurer vill jag bara säga:

"You don´t need a bockstensman to now wich way the wind blows"
Så sant idag som då-där tar vi hjälp av bröderna.

"You might think he loves you for your tunnlands of frälsejord
But I know what he really loves you for
It's your brand new leopard-skin struthäts-hat"
Kanske lite utanför skolastikens råmärken men ändå en träffsäker kommentar till samtidens ytlighet och saracenskt snabeldojsbjällriga flärd.

Och säg vilken vän av medeltidsideal får inte en rysning av kyskt välbehag när Conon stämmer upp i:
"An' we gazed upon the chimes of serfdom flashing."

8:56 PM  
Anonymous Anonymous said...

Jävla populärkultursironiker!!! Med tre utropstecken!!! var detta Po Tidholm???

11:53 PM  

Post a Comment

<< Home