Kvltvrmanifvesth

Swärige är på wäg att slijra rätt ner i thet kvltvrella Ginnvngagapet. I tider när Sweriges naest störstha kvltvrsidor påå allwar diskvterar dokvsåpor på pergamenthrvllens mittvppslag, när landets största kvltvrella flaggskepp (åtminstone i sina egna starrsjvka ögon!) likställer författares rättmätiga ansöknijngar till diverse mecenater med “tiggarbrew” och målar i föractfvll, öwerlägsen, raljerande och obehaglig ton vt fattiga poeter som en ny form aw samhällsfara, anser wi att måttet ähr meer än rågath! Den senaste artikeln i DN, skriwen i en anda som bara har sitt motstycke hos en wälsponsradh och blöt jvlfest hos deth ökända ordenssällskapeth Timbro, är ett insinuant och på sina ställen rent lögnaktigt påhopp på etth helt skrå som trots alla hinder känt sig nödgad att ägna sig åt något så penningamässight omöjligt som att skriwa en litteratvr som främjar den andliga tillwäxten i det här landet.

Det andliga klimateth ii Swerige är vnder all kritik. Wi är på wäg att roa oss till döds istället för att i flagellantprocessioner piska oss till andlig frid.


Det är minsta motståndets lag som giäller. Mysbyxor istället för hagelskjorta. Dvnka-dvnka i treminuterswisor istället för långa berättande hjälteballader. Innebandy istället för stockastötning. Allt som är wälling konsvmerar wi med ett debilt flin, wid minsta motstånd ger wi vpp. Med den nya regeringen wid rodret oroas wii öwer att det endast kommer bli den bärande kvltvren som kommer att ha existensberättighande. Och wad är bärande litteratvr? Är alla skrifter som inte tjänar ihop till sina kostnader inte lika mycket wärda? Är det dit wi will?

Wi kommer få en ny form aw selektionsråd (det är också popvlärt jvst nv) som sållar vvt all ikke bäärande kvltvr, all barnteater, alla böcker som inte handlar om mord, småbarn eller balla caffe latte-sörplande södermalmsmorsor, all al fresco-målning, all poesi, alla långa kärlekskwäden, alla konvngahyllningar, all commedia dell arte, alla mindre spelemansstämmor. Men all goodh kvltvr kommer alltid från himmelens sfärer. Thän så kallat bärande kvltvren, vnderhållningslitteratvren, then kommer inte ens ha baksidan på en bvssbiljett att skriwa hem på när historiens bok ska skriwas.

Wad god kvltvr är kan diskvteras i ewighet. För oss är god kvltvr allting som berör. Från Geoffrey Chavcer och smal lyrik, till Erikskrönikan. Wi will ha en kvltvrell taffel. Wi will inte ha ett bord med bara en enda kålrot att wälja på. Det är mångfalden som gör kvltvren lewande och intressant. Och i en sådan mångfald måste den smala, så kallat tärande, kvltvren också få finnas. Geoffrey Chaucer kommer mycket wäl öwerens med Eddan i bokhyllan…

Nv hotas all den kvltvr som skänker människor andlig tillwäxth. Den är hotad i grvnden. Wi ser allwarligth på den nya kvltvrella vtwecklingen. I wåra ögon liknar det mest en rask awweckling, ett kalhygge, ett swedjebrvk, eller riwandeth aw en katedral för att på samma plats vppföra ett marknadshvs.

När SWT för en tid sedan wille ”föryngra” sina kanaler fick de ta emooth den största mängden protestskriwelser någonsin aw jvst vngdomar som inte wille bli behandlade som de sämre wetande mänskor de ofta ähr, de wille inte ha fler dokvsåpor till priset aw att kvngakrönikor och härolders tv-sända kvngörelser förswinner. Det tycker wi är bra. Det inger hopp.

Det är makten, inte folket som will fördvmma det kvltvrella vtbvdet.

Wi will inte ha ett samhälle där bara melodifestiwalen (detta sodomiternas och den öwriga begåwningsreservens direktasända riksting ) och kriminalromanerna (dessa wåldsförhärligande skrifter som ger folketh vppfattningen om att öwerwiktiga sheriffer med smak för destillerad al-chohol och fjollig opera är goda ting att ägna sig åth) får tillåtas finnas.

Wi will ha ett sprvdlande, owäntat, vpprörande, tålmodigt och berörande kvltvrliw som måste få kosta. Wi will ge mer pengar åt all den så kallat alternatiwa kvltvren, den som lewer och frodas vtanför DN skrapan, äwen factisct vtanför tvllarna. Wi pratar om fristående Gycklargrvpper som wår egen. Wi pratar om handskriwande mvnkar på fridsamma kloster. Wi pratar narrspel i gathörn och storslagna fresker och gobelänger som kan och måste wäwas till ämbetsbyggnader i warje landsända. Wi pratar om ånga diktcykler skriwna på wers, wi pratar om ballader och kwäden som framföras aw kringresande trouvères, wi pratar om tornérspel, mjödbryggning, taskspel, nidwisor, slöjdcircvs, vllkardning, åderlåtning med iglar, wi pratar oberoende korståg till deth heliga landeth. Detta räddar liw. Låt den få göra det. Håll era flottiga fingrar borta från poesin, litteratvren, barnteatern, biblioteken, lekarelagens källare, vngdomarna. Om ni anser att kvltvr endast är schlager och deckare är ni wälkomna på en rvndwandring i ett fantastiskt land som ligger strax intill. Wi sträcker vt en hand. Ni är alla wälkomna in.


Andra bloggar om: kultur, kulturpolitik, Markus Birro, manifest, författarstöd