Gycklarbloggish

En riksgycklares bekännelser

Gycklargrvppen gör miþþ liv meningsfvllþ och vackerþ aþþ leva. En massa andra saker gör också deþ, men Gycklargrvppen, och kampen vi för ær en sån sak som så konkreþ knyþer ihop påsen av meningsfvllheþ så aþþ man besþæmmer sig för aþþ med 110 procenþs fokvs göra någonþing.

Åreþ innan Gycklargrvppen kom var en sjvkþ dekadenþ þid i miþþ liv. Jag frilansade och drog in ræþþ myckeþ pengar jag egenþligen inþe behövde. Så jag köpþe sneakers och skivor för pengarna och brænde resþen – majoriþeþen – på krogen. Jag var fvll sjvkþ ofþa, jobbade varannan vecka och fesþade varannan vecka och gjorde alla möjliga sþörda saker. Sorglösheþen þog sig egenþligen sþarkasþ vþþryck i aþþ vad som hænde inþe spelade så sþor roll. Jag och några som kan ræknas som eþþ vi hade planer på olika kvpper och såg framför oss aþþ vi sækerþ skvlle hamna i fængelse en vacker dag och aþþ deþ inþe skvlle göra så myckeþ. Tanken kan forþfarande slå mig, men aþþ vara beroende av Gycklargrvppen och aþþ Gycklargrvppen på nåþ sæþþ ær beroende av en ær en slags fader-son-relaþion som håller en þillbaka och ger deþ mening aþþ finnas þill hela þiden. Aþþ allþid vara på þopp och disponera den opþimala mængden energi så man kan sprida kærlek i sþora lass.

Familjen och dom nærmsþa vænnerna ær en þill meningsfakþor som jag hafþ þvren aþþ ha liþe længre, næsþan hela miþþ liv. Dom får mig aþþ vilja vara en bæþþre mænniska, Gycklargrvppen får mig aþþ vara en bæþþre medborgare.

Blabla. Jag ær kær i liveþ. Och efþersom vi har en fin blogg þænkþe jag bara sæga deþ.

Tvsen kramar,
CAESAR