~: G Y C K L A R G R V P P E N :~

~ En nymedeltida livsstilsblogg för alla de fyra stånden ~ Oberoende feodal ~
~ gycklargruppen@gmail.com ~

Tuesday, January 31, 2006

Bortom Sidenvägen

Kära läsare.

Jag har nu återvänt från det så kallade Mittens rike, där långt bortom Sidenvägen i öster. Jag besökte bland annat Kanton, en bullrig stad vid Pärlfloden, där araberna redan i slvtet av 600-talet etablerade ett litet handelskontor. Tänka sig.

Resan var givetvis mycket intressant, även om jag tyvärr inte gjorde Broder Lortsveriges drömtripp med en kamel-driven kryddkaravan. Jag fick helt enkelt inte tillfälle att vara på kanelen.

Nåväl. Folket bortom Sidenvägen är mycket malliga. Dels för att de vppfvnnit det djävulska medlet svartkrut, den än mer helvetiska vppfinningen boktryckeriet, och värst av allt, den österländska örtmedicinen. Rena häxeriet.

Och sen missar de heller inte ett endaste tillfälle att påpeka att de sedan gammalt har en enorm mvr som skydd mot de skövlande ryttarfolken från de mongoliska stepperna, dessa barbarer som sedan vrminnes tider har spridit skräck och jäst hästmjölk över stora delar av den kända världen.

Vad det gäller religion är dock folket bortom Sidenvägen fullkomligt bakom flötet. Deras helgonbilder föreställer sittande tjocka gubbar med vanskapta öronsnibbar. Jag antar att de är en särskild sort av vpplysta hedningar (de blotar inte, vilket ger ett plvs i kanten).

Gycklandet, då? frågar ni nu. Visst gycklas det även vid Pärlfloden. Varje morgon vid soluppgången samlas man i parkerna och ritar långsamma cirklar i luften. Några luftboxas. Och några luftfäktas långsamt med svärd. Det var kanske inte högklassig vnderhållning på samma sätt som en västerländsk arselesvurpa. Men det verkade i alla fall göra vtövarna lyckliga.

Innan jag åkte hem besökte jag en bod som saluförde örtmedicin. Några blad eller rötter såg jag dock inte till. Bara små vita pappersaskar innhållandes det ogvdaktiga medicamentet Viagra.

Våra gycklarbröder Circulus är klara för Hultsfredsmarknaden!

Låtom oss fröjdas!

PRESSMEDDELANDE 2006-01-31

HULTSFRED 2006 / 15-17 JUNI / PRESENTERAR STOLT DE FÖRSTA AKTERNA

BEKRÄFTADE AKTER

kent (S) Deftones (US)
The Cardigans (S)
Trivium (US) Mitchell Brothers (UK)
Juana Molina (ARG)
Circulus (UK)

Thursday, January 26, 2006

Alla talar om... BOCKSTENSMANNEN

De arma nvtidarna kommer snart att få en chans att bekanta sig lite närmare med den förträfflige gycklagrvppsmedlemmen Bockstensmannen. Läs själv i Göteborgs-Posten om ni inte tror oss. Där skriver de om det "omfattande tvärvetenskapliga forskningsprojekt" som skall leda till att "man kommer den mystiske 1300-talsmannen närmare in på livet".
Föga förvånande gör brvdarna frivolter av lycka & förväntning:
- I många år har jag burit på en dröm att få stå ansikte mot ansikte med Bockstensmannen, säger museilektor Åsa Axberg.
Även Bockstensmannens fanclub är fvktiga av vpphetsning.

Fotnot: Alla vppgifter om att Bockstensmannen är död och har legat i en mosse i 700 år är lögn och ondskefvll desinformation. Bockstensmannen lever i högsta välmåga och lagar gärna mvstiga köttgrytor.

Monday, January 16, 2006

Gycklargrvppen hälsar nytillkomna läsare

Alla har inte varit med sedan dag noll (d v s dagen då St. Botvid kristnade ett helt gäng blotkåta hedningar med stripigt hår i Norra Botkyrka). Det är okej. Det är aldrig försent att konvertera. För alla er stackars nytillkomna läsare som alltför länge vadat omkring i nutidens snusk och sörja vtan att få chansen att skåda ljuset har vi, Gycklargrvppen, sammanställt en liten "best of".

Medeltidsveckan dag 3, farväl Visby

Gycklargrvppen översätter LCD Soundsystems stora hit

Japp, nu viker vi ut henne också

Gycklargrvppen skriver och berättar om det inte så nya utomhus-sexet

Chartres-semester

Liberalnarren Johan Norberg får The Harald Hårfager Memorial Trophy

Så överlever du pesten

En liten text om alvsex

Ivanhoe - dikt och verklighet

Gycklargrvppen tittar på teve tillsammans

Veckans kjoltyg

Egentligen lite väl vågad för Gycklargrvppen, men vafan. Vi tänker också på läsarsiffrorna. Om ni vill flukta fler galanta damer så finns de här.

Inredningsteve makes me wanna smoke Krak

Här har man kollat på fjärrsyn i snart ett halvår och sett så många husbyggar- och inredningsprogram. De är alltid intressanta på pergamentet, men sällan i praktiken. Det är samma trista och visionslösa trälarkitektur och -inredning som avhandlas hela tiden. Små, små stvgor eller kammare i kaserner piffas vpp och fylls med kvadratiskt präglade nutidsprylar av vndermåliga material. Alltför sällan rediga borgar som renoveras, smyckas med kalkstensornament och bröstvärn och sedan fylls med rustika ekmöbler.

Min enkla dröm som fjärrsynstittare är att Bygglov, Room Service, Nya Rum (med den närkingska känslomänniskan Ernie Kirchsteiger som ankare), Extreme Home Makeover och allt vad programmen heter ska ta sig an en äkta korsfararborg. Varför inte den nästintill ointagliga Krak des Chavaliers i Syrien? Det vore väl en vtmaning?

Om ni inte visste det redan så är Krak des Chevaliers en mäktig korsfararborg i västra Syrien. Den fungerade som en strategisk utpost för korsriddarnas räder och angrepp. Det dominerande läget och de befästningsarbeten som företogs i början av 1200-talet gjorde den praktiskt taget ointaglig för anfallande styrkor. Borgen, som är belägen på platsen för ett tidigare fort, har tre försvarslinjer: två koncentriska befästningsverk och ett centralt kärntorn. Från 1142 tillhörde borgen Johanniterorden. Den utsattes för tolv belägringar innan den 1271 tyvärr intogs av mamluksultanen Baybars.

Borgen är ett av de bästa exemplen på högmedeltida försvarsarkitektur. Ett ypperligt bevis på att de normandiska stenmästarnas traditioner sparkar arsel. Dock är den nu något förfallen och råmar efter en rejäl upprustning! Kirchsteiger, vad väntar du på?

Sökandet är över


Daniel Nyhlén har hittat den sedan vrminnes tider eftersökta ungdomens källa.

Det dinkelt sagda är det dinkelt tänkta

Dinkeln är det bästa sädeskornet. Den verkar värmande och är fettrik, har högvärdig näring och är mildare än andra spannmålssorter. Den som äter Dinkel bildar bra muskelkött och befrämjar blodbildningen. Dinkel ger ett glatt sinnelag och gladlynthetens gåva. I vilken form man tillreder och äter den, som bröd eller kokt är Dinkel bra och lättsmält
- Hildegard av Bingen

Skönt häng


Första bilden från årets vpplaga av dokvsåpan Big Brother.

Sunday, January 15, 2006

Straffet

Bland det mest centrala i vår existens här på jorden är straffet. Alla hvåra illgerningar komma för eller senare att mötas med en rättmätig bestraffning från högre ort. Den som stjel får handen kapad. Den som rvnka får håriga handflator först och slås sedan ned av blixten eller körs över av tunga oxdragna kerror på en träckimpregnerad gata. Den som vtan lov vidarevtweckla gycklarkonsten till clowneri döms till att bära en röd lösnäsa och gråta ångestfyllt efter varje föreställning.

Även jag blir straffad för begågna synder. Igår var jag åter i en källare uppkallad efter en kvinnlig svartkonstner i Nya wärlden. Där drack jag vin. Dansade lite till mvsik som lät som den framförts av vildar med tillgång till helvetiska machinae som framställer mvsik när man trycka på en knapp. Det var makalöst snvrrigt. Skriwaren Ebba Adielsson stod på dansgolvet och kramade en elektrifierad luta. Bland annat. Sen åkte jag till södra Hammarbyhamnen och drucko ennu mehr alkohol. Det wersta jag gjorde war att hojta med i djvrisk mvisk av typ Doktor Alban och röra mig syndfvllt med vnderliwet. Ja. Jag lät mig ryckas med och jag har fått påföljd samt att själen så att säga har fått en betalningsanmärkning.

Allt jag har kvnnat peta i mig idag är en skål hummus, ett väldigt hippt bönmos från Mellersta Östern, medan hufvudet dunckat och mvnnen känns som döda havets stränder. Jag vndrar vad det ska bli av mig. Jag vndrar ock varför wissa straff komma på en gång, som när man ölat, medan andra synder, såsom frosseri av krämig cappuccino och publicering av liberala magazinae, inte straffas omgående utan wäntas med tills brottslingen de facto hamnat i Helwetestratten? Kan någon swara på det?

Friday, January 13, 2006

Skägga loss!

Vilken glädje att kvnna bjussa på en bild av Stellan Skarsgård och hans ståtliga dark ages-skägg från den kommande Beowulfrullen. Oj oj oj som vi på Gycklargrvppen längtar efter detta opvs!

Thursday, January 12, 2006

Tajt som fan

Jag hade nyligen nöjet att hänga lite med de celebra pungrakarna bakom bloggen Manolo.se. Jag gillar killarna trots att många påstår att hela gänget av dem har välbefläckade exemplar av den där silvriga boken Stil (en pekbok om herrmodets regler, allt förklarat på så enkelt vis att till och med civilekonomer förstår) hemma på kamrarna. Tja, jag vet faktiskt inte. Jag tyckte de var rätt schysta. Och ingen kan väl förneka att de gör ett gediget jobb här på wäven. Nåväl. Långt in på småtimmarna strök vi ölskummet ur våra flätade skägg och diskuterade utförligt vilka pantalongmåsten som gäller i vår. Vi kom fram till följande tre par pantalonger genast måste införskaffas:

Ett par svarta och stretchiga med brodyrglädje på sidorna. Kommer att garantera minst två ligg per dygn på årets medeltidsvecka (om man är lagd åt det syndiga hållet alltså, inget som vi på 1300-talet håller på med).


Ett par färggladare after-gyckel-leggings. Att bara chilla i när man beställt in en korsfararbricka efter väluträttat narrspel.


Och så vårens överraskning — combatbrallan är tillbaka! Här med raffiga /praktiska strumpeband som piffig detalj. Grattis alla män och grattis Filip & Fredrik-Filip, stridsbyxans kanske kändaste vän i Stockholmsnatten.

Monday, January 09, 2006

Veckans kjoltyg


Eftersom det är en dyster måndag kanske det kan vara på sin plats med ytterligare en postning i Gycklargrvppens populära serie med galanta damer.

En brottsling får sitt straff

Så var trettonhelgen över. Nu blir det inga fler festmåltider på dinkelvete, sidfläsk, kanderade äpplen, nävgröt, rörost, vildsvin, torkad fisk, lutad fisk, kålrotslåda et cetera på ett tag nu. Broder Lortsverige har åter gett sig uvt på expedition till nya världen. Själv var jag twvngen att ställa tvppen på tidig timma och gå vpp för årets första dag i skrivargrvwan. Det gick mycket trögt med skapandet av vår tids motswarighet till Beowvlfsagan. Jag bröt en gåspenna och spillde bläck på kolten. I matsalen serverades en synnerligen oinspirerat stekt kyckling.

Det enda roliga som hände var att jag, tillsammans med två bastanta sällar från IT-avdelningen, lyckades ta fast den jävulen som alltid lägger beslag på alla windrvwor i frvktkorgen trots att det bredvid korgen ligger ett pergament med tydligt angivna frvktransoner för alla medarbetare!

Vi satte frvktkorgsrövaren i stocken och skrattade glatt ut honom.

Saturday, January 07, 2006

På håret

När man fått nog av alla nutidare som ständigt indränker sina kalvfser i tvålpreparat och balsameringsvätska och annat otyg som säges göra håret rent och oflygigt så finns en räddning. Det är bara att kliva ombord på den stora plåtvagnen och fördas söderut, förbi det ökända ockrarnästet Pvngpinan, mot marker där förnuftigt och försiktigt brvkande av kemikalier i skalp och strån ännu är en hederssak. Japp. Ibland måste man bara dra till Gubbängen.

Varför just Gvbbis, vndrar ni kanske nu. Jo, det är det här med hårkvltvr och faktiskt kvltvr i största allmänhet. Det är så mycket bättre i Gvbbängen. Där finns ett vtmärkt litet teater- och gycklargille vid namn Moment: Teater som spelar både klassiska dramer och hypermoderna saker som Shakespeare och för all del också en hel del nvtida gallimattias som jag förstår föga av, men som de med allsköns skränig gycklarglädje ändå gör nöjsam. Men framförallt är teatergillet Moments mest prominenta herrar, Andreas Boonstra och Pontius av Stenshäll, riktiga fördemömen i gott medeltida hårmode och -vett.
Ta Boonstra som exempel, han är den bleke råtthårige sällen till vänster i bild. Har någon sett ett sådant proto-folkungafrizz sedan Inge Halstensson styrde vpp en bejvblad allmän binge drinking-session tillsammans med Kung Kohl i det då självständiga Östergötland? De hade sina lerkrus fulla med mjöd, men onödigheter som kammar och borstar lät de ligga. Som Boonstra. All heder åt teater- och gycklarhövdingen i Gvbbängen, som håller det sprödstråiga tidiga medeltidsrufsets fana högt mot skyarna!
Och vad kan vi säga om hans gode broder Pontius Stenshälls välkammade, men absolut icke intvålade, stalledrängspage? Jag kan i alla fall säga så här: Jag sågo en föreställning på Moment i Gvbbängen och min näsa går i god för att några tvålpreparat eller balsameringsvätskor aldrig har nuddat broder Pontius vackert vaxiga hårman. Hell, Boonstra! Hell Stenshäll!

Nu är det ju emellertid en överdrift att påstå att allt hår i nutiden har fördärvats av fåfängans vätskor och liniment (shampoo, balsam och Wash & go kallas de, för övrigt). Nä, det finns föredömligt skötta frisyrer på annat håll i vår närvaro. Ta lekarelaget Nynningen (bild här intill), som visserligen äro åldermän utan hårsvall idag, men för bara 30 år sedan så sjungo och spelade de för full hals med mest vtsökta hårbuskar av 1100-talets "just got up"-typ på hvvvdena. På Nynningens storhetstid satte folk och rövare en ära i att inte skämma bort hårsäckarna med massa onödigt lvll-lvll som utprovats på hårinstitvt i Wilhelm Tells hemtrakter!

Och på tal om åldermän - wad kan man säga om den oefterhärmlige Göran Greider? Förvtom att hans skägglavsliknande utväxt är som en vishetens bångstyriga och oövervinnliga lagerkrans på en rättmätig jarls hjässa! Respect! Det gode Greiders sparsmakade capillvs får oss i Gycklargrvppen att gå ner på knä och skaka som fromma pilgrimer i Jervsalem.

Och låt oss här avslvta vår lilla expose över föredömliga hvwvdbehåringar med en gycklarkollega som inte drar sig för att vtmana sin pvblik vtan rvstning och kläder - Bob Hansson! Skåda bilden och säg, är det inte självaste Kejsar Barbarossas hårsvall som går igen vppe på den bvllrige gycklarbroderns hvvvd? Utväxten, eller ska vi säga de olika slagen av vtväxter under Hanssons föredömligt bleka bål, lämnar dock ett och annat att önska.

Friday, January 06, 2006

Bannbvllan: Betalkort

Det här med fika, som nvtidarna i dagens stockholm drönar bort sina liv med är ett djävulens otyg, om än vida överskattat jämfört med andra djävvlens otyg såsom otvkt, onani, blotning et cetera som faktiskt kan vara lite roligt. Idag har jag fikat innanför tvllarna och dels tvangs jag dricka avkok på torkade bönor som blandats vt med wälling och till det en förtorkad bit sötebröd. Alltsomallt svmma svmmarvm kostade det mig 47 penningar, vilket otroligt nog icke är en toppnotering för fikapriset i Holmiensis!

Och på tal om penningar - på vägen från Kaffestugan, som ägs av den mindre fvla men mer girige åldermannen från avsomnade mvsikgillet ABBA, föll min blick på ett plakat som bankerna i Sverige ställt vpp här och var i stan (se bifogad bild). Det svindlade för mina arma ögon. Det brände som kokande beckolja inne i hvvdet! Samhällets kreditwäsende vill alltså inte att vi männniskor i de fyra ständerna längre skall handla med penningar! Dock förspråkar de inte en återgång till byteshandeln, vtan — än märkligare — att vi skall ha små kort av blankt och lättwiktigt material som innehåller påhittade monetära wärden! När vi går till handlaren för att köpa gryn och rovor ska vi alltså, likt en charad, langa fram ett kort som vi säger att de ska dra ett penningbelopp från. Och på något wis, och här kan bara swartkonst vara inblandat, registreras penningabeloppet och affären/charaden är gjord. Vtan det sköna klingandet av slantar mot bordskivan.

Detta är lika minst galet som Johan Norbergs samhällsomstörtande feberfantasier om fri rörlighet för waror och tjänster! Men det är icke det värsta, för jag blev informerad av en bankträl att det KOSTAR ETT ANTAL OSYNLIGA PENNINGAR VARJE ÅR ATT FÅ INNEHA ETT SÅDANT PENNINGAKORT! Därmed betalar vi armar människor för att kvnna betala! Detta kan icke anses vara god affärssed någonstans i den kända världen. Men slvta icke läsa än, för det blir ännv mer oförskämt. Det är nämligen så att bankwäsendet med sina plakat på stan vill få oss penningabärare att betala med osynliga fantasipengar för att de icke längre orkar ombesörja säkra transporter av peningar som handlarna har i sina dagskassor. Dessa penningatransporter blir då och då byte för stråtrövare och därför vill de börja anävnda osynliga penningar och avskaffa klingande mynt av metall samt tryckta sedlar. De har helt enkelt gett vpp, och ge vpp är ingenting som kan anses vara god medeltida sed! Lathet och dålig stridsmoral är vad det handlar om — och det förväntar bankerna et cetera att vi vardagsmäniskor ur adelns, borgarnas, prästernas, böndernas och pöbelns ständer ska betala för när vi skaffar betalningskort med osynliga penningawärden på! Huvvaligen! Vet icke bankägarna och bvtiksinnehavarna att mängder av av dvgliga knektar går vtan arbete när det inte vankas korståg till det Heliga Landet eller Tavastehvs eller vanligt krig mot Nils Dackes bvrdvsa hejdukar? Tycker de att det är roligt att leka affär med luftpenningar? Och att betala för att kvnna betala, är det något slags postmodernism?

Thursday, January 05, 2006

Dvbbel Glädje



På bilden ser vi Circulus träblåsspecialist traktera tvenne pipor på en gång.

Monday, January 02, 2006

DAGENS KVÄDE

Vi kickar igång mvsikåret med ett vackert stycke för träblås, framfört av samtidens absolut bäst klädde artist. Endast Sunn O))) och Gwar kommer i närheten av Moondogs oantastliga fashion sense. Här är Oboe Round. Mycket nöje och glöm inte att hänga in ringbrynjan och hillebarden i garderoben innan ni stormar dansgolvet.

Några glimtar av vårmodet





Sunday, January 01, 2006

Ivanhoe - dikt och verklighet

Som sig bör inleds enligt traditionen den första dagen av det nya året med ett hyllande av medeltiden. Det svenska folket spisar riddarromantik och stoppar i sig märkliga snax tillverkade av någon sorts modern rotknöl för att bota bakruset.

Vi i gycklargruppen drar oss inte för att avnjuta dessa rörliga bilder i goda vänners lag, men ser oss dock nödgade att höja ett varningens finger och visa på vissa detaljer i filmen som kan ge lekmannen en aningen förvrängd bild av det medeltida levernet.

1. Konflikten mellan saxare och normander borde ha klingat av en aning efter 130 år av normandiskt styre. Att motsättningen får en så stor plats i berättelsen bör snarare ses som en spegling av det samhälle och den tid då boken skrevs. Sir Walter Scott för gärna fram det som han såg som genuint engelskt i kontrast till de franska revolutionsbesudlade påfunden.

2. Torneringen kan inte ha sett ut som den gör i filmen om den tid som ska skildras är 1194. Rustningarna, trubbiga lansar, skranket mellan riddarna och höviskheten gentemot de sköna damerna var inslag i tornerandet som inföll långt senare.

3. Kung Richard Lejonhjärta tillbringade endast några månader i England under de tio är som han regerade över riket (som även inkluderade delar av Frankrike). Att han därför kunde rida omkring i den svarte riddarens förklädnad utan att bli igenkänd är därför inte helt omöjligt, även om det inte är troligt att hans frigivande ifrån fångenskapen var så föga känd i förväg som det framstår i filmen.

4. Någon finstämd försoning mellan prins John och kungen lär ha dröjt eftersom prinsen flydde iväg illa kvickt till Normandie när kan fick höra om kungens återvändande. Först flera månader senare stiftades en överenskommelse mellan de båda parterna.


Med dessa korrigeringar i minnet bör filmen ändå kunna ses med behållning. Det är inte utan att en och annan tår fälls vid scener som Rebeckas avresa, det medeltida giftermålet och de vackert skildrade gästabudsscenerna med de dansande dvärgarna. En god början på det nya året med andra ord!